Proklamera frihet åt de betryckta!

Jesus har i sitt Ord befallt de som följer Honom att göra alla folk till lärljungar för att skapelsen inte ska gå förlorad, och för att Guds rike ska växa (Matt. 28:19). Han har gett oss "makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde" (Luk. 10:19). Låt oss därför lyda vår Herre, och vår Gud, och göra Hans vilja.

Muslimer måste få veta följande:

• Att sanningen kan göra dem fria!
• Att frälsningen inte finns hos någon annan än Jesus. "Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta" (Apg. 4:12).
• Att utan Jesus är de förlorade och kommer att dö i sina synder (Joh. 3:16).
• Att Jesus är den enda vägen, den enda sanningen och det enda livet (Joh. 14:6).
• Att "den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet" (1 Joh. 5:12).
• Att alla som tar emot Honom ger Han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn (Joh. 1:12).

Vittna i den helige Andes kraft!

Vi måste vara fullständigt beroende av den helige Ande för att nå och vittna för muslimer. Utan den helige Ande har vi ingen kraft att vara vittnen för Kristus.

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns" (Apg. 1:8).

När Jesus sa till sina lärljungar att inte lämna Jerusalem utan att vara utrustad med den kraft som kommer genom den helige Ande, så var det därför att Han kände människans envishet, hårdheten i våra hjärtan och syndens makt över den mänskliga naturen. Den helige Ande hjälper dig att föra dina muslimska vänner till Jesus. Han utrustar dig för uppgiften. Han ger dig vishet i hur du ska vittna. Han ger dig rätt ord i rätt tid. Han styrker dig och hjälper dig att utstråla Jesu kärlek. Han bär vittne till Guds Ord med tecken och under. Han öppnar muslimens ögon så att han eller hon förstår den ära och auktoritet som finns hos Jesus. Han överbevisar dem om deras synder. Jesus säger själv i sitt Ord att när den helige Ande kommer, "skall Han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom" (Joh. 16:8).

Det är viktigt att man är känslig för andra människors kultur, att man visar sann kärlek till muslimerna, att man är tålmodig och att man är en riktig vän. Kärlek är dock ingenting som man alltid känner, utan ett viljebeslut. I takt med ökade terrorattentat mot västvärlden kommer det att bli allt svårare att visa sann kärlek till muslimer, men det är vår Faders vilja att muslimerna skall få höra Evangelium i kraft av den helige Ande. Därför, i lydnad och kärlek till Gud framförallt, så ska vi vara kompromisslösa och frimodiga när vi möter muslimer i vardagen. Vi är inga offer, utan det är de som är offrena. Jag vill passa på att varna för de falska apostlar som säger att vi ska respektera "heligheten" i islam (eller andra religioner), som säger att vi ska respektera Muhammed såsom muslimer respekterar Jesus. Dessa människor är inte utsända av Gud. De är djävulens medarbetare och domen är redan verksam över deras liv. Lyssna inte på dem! Att respektera "heligheten" i islam är som att respektera "heligheten" i ett horhus.

Muslimen måste förstå varför han eller hon ska omvända sig. Därför är det viktigt att du vet en del om islam innan du vittnar för en muslim. Om inte den helige Ande antyder annorlunda, måste du frimodigt säga sanningen om Muhammed och islam, trots att en del kan ta illa vid sig. Som evangelist måste man våga "skaka om" världsuppfattningen hos den person som man vittnar för. Annars har man misslyckats. Därför skall du inte vara missmodig om du bemöts av hårda ord eller förkastelse.

Precis som jag tidigare framhållit måste du vara beroende av den helige Ande. Du måste be Honom om hjälp innan du vittnar. Om du inte ber Honom om hjälp, så kommer du heller inte att få någon hjälp, och ditt vittnesmål kommer att rinna ut i sanden. Kom ihåg att all sann omvändelse sker i den helige Andes kraft.

"Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot" (Sak. 4:6).

Hinder för frälsning finns alltid hos den enskilda människan, aldrig hos Gud. Den helige Ande visade mig de tre största hindren som står i vägen för en muslim att bli pånyttfödd:

1. stolthet - "Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne" (1 Petr. 5:5-6).
2. människofruktan - "Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta" (Luk. 12:4-5) I Uppenbarelseboken säger Herren: "Det har skett. Jag är A och O, Begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel" (Upp. 21:6-8).
3. girighet - "Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda" (Luk. 16:19-31).

Bind satans andemakter genom bön

Bön har varit, är idag och kommer alltid att vara nyckeln till väckelse och räddningen av ofrälsta själar. Att nå muslimer och andra ofrälsta människor innebär mer än ett övertygande argument eller ett vittnesmål. Det innebär andlig krigsföring. Jag vill påstå att en pånyttfödd kristens naturliga tillstånd är i krig, dock inte mot muslimer, hinduer, buddister eller andra folk som praktiserar falska religioner. Vi strider mot "furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna" (Ef. 6:12) som håller dessa människor i fångenskap.

Nu kanske du undrar, "Hur går denna strid till?" Paulus fortsätter:

"Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd" (Ef. 6:18-19).

Gud, himmelens och jordens skapare, gör saker här på jorden som svar på de heligas böner om dessa böner är enligt Hans vilja, ty "Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn" (Ps. 115:16). Det är alltså enbart genom bön och fasta som vi kan binda ondskans andemakter och proklamera frihet för fångarna. Vi binder andar av fruktan, synd, själv-rättfärdighet, hat, vrede, hämnd, död, lögn och lusta; med andra ord, islams pelare av tro. Sedan proklamerar vi frihet för fångarna!

Det vore ett misstag att underskatta vår andliga fiende, Satan. Därför bör andlig krigsföring göras i grupp, och inte individuellt. Jesus identifierar Satan som "en stark man" och dessutom beväpnad. Vi läser följande i Lukasevangeliet:

"När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet" (Luk. 11:21-22).

Den starke mannen i denna liknelse (v. 21) är Satan, gården representerar världen och ägodelarna representerar ofrälsta människor. När Satan är fullt beväpnad förblir de ofrälsta under hans våld, förblindade och vilsna som de är, men när vi ger Jesus myndighet att agera genom bön och fasta (v. 22), är Satan chanslös och måste släppa greppet om de ofrälsta så att de ges möjligheten att försonas med Gud. Det vore förmätet att ur makthänseende ens jämföra Jesus Kristus, den levande Guden, med Satan, som blott är en fallen ängel (en skapad varelse). Jesus har "klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem" (Kol. 2:15).

Man kan undra varför Gud skapade Satan. Personligen tror jag att Gud skapade Satan som motsats till sig själv. Gud är kärlek och inget mörker finns i Honom, men i Satan, som kallas lögnens fader, finns enbart mörker. När människan vänder sig ifrån Gud får de därför uppleva Guds motsats, Satan, som efter syndafallet tillskansade sig den auktoritet (1 Mos. 3:1-24; Matt. 4:8-9) över världen som Gud ursprungligen hade gett till Adam och Eva. Därför är fattigdom, svält, sjukdomar, naturkatastrofer och krig en del av vår vardag i denna värld till den dag då Jesus kommer tillbaka.

Jesus vann den totala segern över Satan på Golgata, och sitter just nu på Gud Faderns högra sida placerad "över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande" (Ef. 1:21). Gud Fadern har även "uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus" (Ef. 2:6). Därmed har vi del av den seger som Han har vunnit och även de löften som Han givit. Trots att hela världen fortfarande är i den ondes våld (1 Joh. 5:19) så är Satans verkliga makt tagen ifrån honom. I ett segertåg går vi med Herren mot denna tidsålders slut. "Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft" (2 Kor. 2:14).

"Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren" (Fil. 2:6-11).

Vikten av sann omvändelse

Att vinna en människa för Jesus innebär att man leder en människa till sann omvändelse där hjärtats omskärelse får ta plats genom den helige Ande och inte genom lagen (Rom 2:29) - vi står ju i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst (Rom. 7:6). Det vore ett misstag att försöka konvertera människor till kristendomen som religion, istället för att vinna sanna lärljungar till Jesus.

Religiositet leder inte till evigt liv. Faktum är att en människa kan gå till kyrkan varje söndag i hela sitt liv, ja till och med vara pastor eller präst, och ändå gå evigt förlorad. Om ingen uppriktig omvändelse tagit plats hos den enskilda människan, förblir Jesu blod inaktivt. Religiositet är ett beteende inför människor och ärar inte Gud. Det är ett mönster av olydnad, själviskhet och stolthet. Fariséerna som levde under Jesu tid var religiösa, men saknade andlig insikt. Därför gick Jesus till rätta med dem:

"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska" (Matt.23:27-28).

Av Skriften vet vi att många människor under sin jordetid kommer att bekänna sig till den kristna tron och till Jesus, men ändå komma till korta inför Herren vad gäller evigheten:

"Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!" (Matt. 7:21-23)

Uppmärksamma därför att Frälsningen kommer i själva omvändelsen:

"Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst" (Rom. 10:10).

Övertygelsen gör att en människa kan ta steget mot försoning med Gud Fader allsmäktig. Därefter bekänner man med sin mun att Jesus är Herre. Då sker frälsningen i den helige Andes kraft. Omvändelsen är det första steget mot upprättelse. Utan detta steg kan ingen försoning ske mellan människa och Gud. Utan omvändelse kan ingen förlåtelse ges från Gud. Utan omvändelse går man förlorad, även om man inför människor bekänner sig till den kristna tron.

En sann berättelse om Guds kärlek till muslimer²

När en missionär i en sydasiatisk stad såg en ko som skulle slaktas utanför en moské, stannade han sin bil, tog några bilder och körde sedan hem. Men den natten började den Helige Ande att utmana honom att vara mindre som en turist och mer som en missionär. Han uppmanades att börja be och fasta, återvända till offerplatsen och där vittna om det större offret, Jesus Kristus.

Nästa dag, i monsunvärmen, gav han sig iväg till samma plats i basaren, där han dagen innan tagit bilder nära moskén. Han hade väskan full av traktat och evangelier. Efter att ha sålt och delat ut mycket återvände han hem, nöjd över att ha fullgjort "sin plikt".

Men åter igen uppmanade den Helige Ande honom under natten att be, fasta och återvända nästa dag för att upprepa processen. Natt efter natt när missionären fortsatte att be och fasta upprepade den Helige Ande sina instruktioner.

Det tog inte länge förrän ortens motståndare insåg vad som höll på att hända. En argsint grupp bildades och väntade på honom i basaren och hotade att ta hans liv. Han släpades genom marknadsplatsen, översköljdes med färg, sparkades och knuffades ner i ett smutsigt dike där han stenades. Vid två tillfällen försökte en fanatiker döda honom med en dolk, men hindrades av sitt eget folk. Till slut utnämndes två välkända bråkmakare till att stoppa hans vittnande. De varnade honom att om han återvände till basaren så skulle han inte lämna stället vid liv.

På den 40:e dagen av denna övernaturligt oavbrutna period av bön och fasta, ledd av vad den Helige Ande sade till honom, sa han farväl till sin fru som han insåg att han kanske aldrig mer skulle få se. Så fort han anlände till basaren dök bråkmakarna upp. De rev sönder hans traktat och evangelier och började egga upp den växande skaran människor som snabbt samlades för att bevittna spektaklet. Snart hördes rop om att döda honom.

Då, just när några män skulle ta tag i honom, dök två onormalt långa främlingar upp. De frilade en väg genom folkhopen som nu ropade efter missionärens blod. I en snabb rörelse tog de tag i honom, flyttade honom från folkhopens massiva tryck och förde honom ner via en stig mot en väntande "riksha" (ett trehjuligt motorfordon). Otroligt nog följde ingen efter. När den ene av de två ovanliga främlingarna placerade missionären i rikshan sade han till honom: "Det räcker nu. Kom inte tillbaka."

Guds budbärare hade räddat Hans tjänare. Den natten talade Gud till honom ännu en gång. "Nu vet du hur mycket Jag älskar och bryr Mig om muslimer. Det är inte Min vilja att någon av dem ska gå förlorad utan att ha fått höra budskapet om frälsning."

Referenser:
1. Safa, F. Reza, "Inside Islam", s. 88-113, 121, Charisma House, 1996
2. Robinson, Stuart, "Positioning for power", s. 49-59, 110-111, Sovereign World Ltd., 1998