|
|
 |
||||
 |
                
|
|
|
|
|
På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er." Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han: "ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu." Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom (Joh. 2:1-11). |
Det finns två principer som jag vill dela med er. Den första principen gäller Marias tilltal till Jesus och Jesu respons på detta tilltal. Maria delger Herren att vinet är slut med en önskan att Jesus ska lösa situationen (på hennes inrådan). Jesus korrigerar henne för sättet hon tilltalat Honom på. På samma sätt kan även vi andra glömma bort vem vi tilltalar när vi ber. Vi förstår inte den HÄRLIGHET och ÄRA som omger Honom och svaret på böner utan gudsfruktan förblir obesvarade, i linje med Jesus initiala respons. Notera dock Marias respons efter att ha blivit korrigerad av Jesus - hon avsäger sig helt sin egen agenda och den initiala önskan som hon först framförde till Jesus. I grund och botten säger hon: ”Ske din vilja, inte min”. Resultatet blir att Herren faktiskt svarar på hennes initiala bön (önskan) därför att hon helt och fullt underordnade sig Hans vilja. Ofta kan Gud svara på våra personliga böner och önskningar om vi först underordnar oss Honom och Hans önskningar. Låt oss komma ihåg, Gud är inte till för oss, utan vi är till för Honom.
Den andra principen som jag vill dela med er är den genomgående bibliska principen att Gud ger oss det våra hjärtan begär, även om dessa begär inte är de bästa för oss. Om våra hjärtan längtar efter en avgud så ger Gud oss den, även om detta leder oss i fördärvet. Jag tror personligen att Gud gav brudgummen vinet (med alkohol i) därför att denne prioriterade och högaktade vinet, inte Jesus som var känd av, och personligen bjuden till bröllopet av brudparet. Tecknet som han gjorde var för lärjungarna (som trodde på honom) medan brudgummen och de övriga fick vinet (avguden). Tänk dig därför för var du har dina prioriteringar i livet. Om du inte överlåter och ger hela ditt liv till Jesus, så riskerar du att få det ditt bedrägliga hjärta begär.
”Och David säger: Må deras bord (det de längtar efter) bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem” (Rom. 11:9).
