Duellen

Profetisk budbärare: Broder Peter
Datum: 2006/5/19
Källa: Sanningen om islam

Jag befinner mig på en träskmark fylld med farliga djur, bl.a. alligatorer, ormar m.m. Man kan dock gå på grenar och stockar utan att sjunka ner. En man kommer fram, en motståndare. Han har kontroll över de farliga djuren och de lyder hans minsta vink. Han ger dem ett kommando och därefter försvinner de, en efter en, ner i träskvattnet utom synhåll. Man har dock en känsla av att de fortfarande finns kvar under en och står till hans förfogande. Nu utmanas jag till en duell. I mina händer har jag fem silverknivar (kastknivar). Jag kastar dem en efter en mot honom, men de är kraftlösa och min motståndare tycks inte vara rädd det minsta. En del fångar han, andra går förbi honom. När alla knivar är kastade är det hans tur att kasta mot mig. Trots att det är samma knivar, upplever jag att de i hans händer är mycket farliga och att de kommer att skada mig. Motståndaren inger fruktan och säger till mig: ”Jag brukar sikta mot magen”. Där slutar drömmen.

Tolkning:

Plats: Träskmarken representerar världen

Farliga djur: De farliga djuren representeras av demoner och andliga väsen som som lyder den onde och verkställer hans ord.

Mannen (motståndaren): Satan själv

Jag själv: Jag själv representerar kyrkan, församlingen i dess nutida tillstånd, kraftlöst och utan verkan, förödmjukad och under Guds dom.

Duellen: Satan utmanar församlingen till kamp om världens själar.

Knivarna: De vapen som församlingen har tillgodo, fem silverknivar, representerar Guds ord utan kraft därför att de inte används i tro, utan i otro.

”Jag brukar sikta mot magen”:  Satan siktar vanligtvis alltid mot församlingen, eftersom Gud har insatt den till att råda över omständigheterna på jorden, till att vara ett ljus där mörker råder. Angreppen är i sin natur andliga, så tillvida att det är Satan själv som ger befallningarna. Dessa befallningar verkställs sedan av demoner, fallna varelser, som varken äter eller dricker och som till sin natur är osynliga för människan.

Medlemmarna i Kristi kropp, dvs församlingen, blir angripna individuellt och alltid som ett resultat av att de har synd i sitt liv. Denna synd gör deras böner om intet. Deras böner blir kraftlösa och utan verkan, men Gud vill rena sin församling från denna synd. Han vill ta bort dessa smutsfläckar för att församlingens böner ska mottas med glädje vid nådens tron. När församlingen, var för sig, har tillåtit Gud att rena den, då skall enighet mellan olika församlingar utgöra ett hot mot den onde. Idag utgör den onde ett hot mot församlingen. Det är inte Guds vilja.

Nu börjar en tid av oro som ett resultat av församlingens svaga tillstånd, men ett oåterkalleligt belut från den Högste kommer att resultera i att församlingen åter ska se ljuset. Herren själv ska upprätta och sända sina får in i björnnästet för att sprida ljus, glädje och kärlek till ett folk som ännu inte känner Fadern. Herren kommer att utrusta sina barn med kraft från höjden för de ska lyckas med de uppgifter som Fadern kallar dem till. Vi kommer att se en ny generation av unga troshjältar som inte kommer att tveka att följa Herren. De kommer att bli ett ljus och världen skall se det och världen ska bäva, ty tiden är nu kort. Mörkret kommer att sänka sig över Sverige och över andra delar av västvärlden, men i detta, stundar nya tider, tider av väckelse och tider av sorg. Herren kommer att sända sina änglar till jordens folk, domens änglar, men också fridens och kärlekens änglar. De ska betjäna den Högste och verkställa Hans vilja på jorden nu i de sista tiderna.