Budskap från Herren

Profetisk budbärare: Monica Ekberg
Datum: 2004/10/21
Källa: Bed.nu

Mitt folk lyssnar inte efter min Röst längre! Förstockade och försoffade vill de ej störas i sin sömn. De hör inte när jag viskar i deras öron, nej, de hör inte ens om jag ropar till dem och kallar dem vid namn!

- Mitt folk lyssnar inte efter min Röst längre! Förstockade och försoffade vill de ej störas i sin sömn. De hör inte när jag viskar i deras öron ... Nej, de hör inte ens om jag ropar till dem och kallar dem vid namn!

- De känner inte längre igen min Röst, "Herdens Röst" som Fåren bör känna igen så att den "lejde Herden" inte kan förvilla dem! De säger till varandra: Har du hört Herrens Röst? Hur låter det när han talar? Jag vet inte säger den ene till den andre ... det har jag aldrig hört ... eller ... det var så länge sen, det har jag glömt!

- Oh, du mitt försoffade, förstockade folk, min hjord, mina barn, som ej känner igen er Herdes Röst, inte heller min Faders eller hans Andes Röst! Hur skall ni undkomma "Fågelfängarens" snara eller pilen som jägaren skjuter mot er med, för att döda er! Ni hör ju inte ens eller känner om jag så står alldeles nära er och ropar det högsta jag kan!

- Jag tyckte jag förnam något men vad var det, säger ni undrande. Kan det ha varit Gud eller rent av "Fienden" som vill snärja mig? Jag vågar inte lyssna efter, tänk om jag hör fel eller det blir "galet" på något sätt, bäst att vara kvar här i min trygga "Bubbla".

- Oh, mina barn, hur ska ni kunna ta emot räddning och hjälp i rätt tid, så att ni står redo på frälsningens dag när jag kallar er hem, om ni inte hör Andens Varningsrop till er, nu medan tid ännu finns kvar?! Många är kallade den dagen, men några är kallade tidigare än så. Ja, några är verkligen kallade redan nu!

- Oh, mina barn, mitt folk, mitt folk! Gör er redo, se tiden hastar, ja svåra tider väntar, de måste komma snart. "Världens Furste" har rustat sig till strid mot er. Likt Goliat reser han sig nu upp mot er och intar sin position. Därifrån skall han häva upp sin röst till att håna er, förlöjliga er, förvilla er och få er att tappa fattningen! Ja, han ska till och med få vissa av er att skrämmas till tystnad!

- Har jag inte redan sagt er det? Hör vad Anden säger till församlingen! Varför lyssnar ni då inte till hans Röst? Varför känner ni honom så lite, så ni inte ens känner igen honom när han vill tala till er, tröst och hjälp i rätt tid och när han vill beröra er med sin underbara kraft! Kraften som väcker allt dött till liv igen. Kraften ni skulle vara fyllda av till brädden så att ni kunde ha liv och övernog för att kunna ge vidare till "Världens barn" som andligen svälter ihjäl!! Dessa som aldrig har fått smaka på min godhet och min barmhärtighet! Jo, det har de förvisso fått göra på grund av min nåd och genom förbönens kraft! Men de vet det ej. De tror det är slumpen, turen eller Ödet som de gärna kallar det, som hjälper dem gång efter annan, när det är min godhet de får smaka på! De vet det inte för de känner mig inte, säger HERREN.

- Och hur skulle de kunna känna mig när ingen lär dem eller för dem till mig? Vilka ska lära dem känna mig? När inte mina egna barn känner igen min Röst ens och känner Mig så lite vem jag verkligen är ... Mina får följer mig ... ty de känn min Röst!

I liknelsen om de 10 jungfrurna står det att ”alla gick ut för att möta Brudgummen, men då Han dröjde blev de omsider trötta och föll i sömn.” De vaknade av att de hörde signalen ljuda, som talade om att brudgummen var på väg. De stod upp för att gå honom till mötes men hälften av dem hade för lite olja – Andens Smörjelse i sina lampor. Deras lampor höll på att slockna!

Medan de gick iväg för att skaffa olja/smörjelse kom brudgummen och de jungfrur som redan hade tillräckligt med olja/smörjelse kunde möta honom och fira bröllop med honom! De andra hade försummat (!) sin chans. De var alla jungfrur, rena och obefläckade! Alla hade de ”gjort sig redo” för att gå ut och möta Brudgummen!

- Men har jag inte även sagt er att ”icke var och en som säger Herre, Herre kommer in i Himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja!”

Innan David mötte Goliat hade han inte "slumrat" på de gröna ängarna och förlitat sig på sin egen styrka och förmåga att kunna bekämpa de vilda djur som ständigt hotade både hans fars hjord och hans eget liv. Nej, han lade sin egen förmåga i sin och Israels Gud's hand och förlitade sig på att det beskydd han bad om skulle han få! Med den förmåga och kunnighet han hade, skulle han med sin Gud´s hjälp besegra det som hotade dem! Detta levde David i varje dag! Därför kunde han sjunga och prisa sin Gud i glädje över varje seger han med Gud's hjälp vann! Varje dag, växte hans tro i gemenskapen med Gud allt starkare och starkare, för varje seger och för varje gång han fick se och uppleva Gud's styrka, omsorg och trofasthet! Han visste att Gud var med honom. Därför var han inte rädd när han utmanade Goliat. Han visste att Gud skulle hjälpa honom så att stenen hamnade mitt i prick!

- På samma sätt måste ni leva med mig, säger Herren. Lyssna till min Ande varje dag, så att ni kan stå emot i stridens hetta och övervinna på prövningens dag, ja, på den dagen då det verkligen gäller!

- Lyssna mina barn, mina lilla Hjord ... JAG, HERREN har sagt er detta i min kärlek för att ni ska kunna förbereda er, men se, tiden är mycket kort härefter! Ni är i mina händer och ingen eller inget kan rycka er ur min hand ... såvitt ni ej tillåter det, men man kan "passivt" tillåta, därför måste ni leva nära mig varje dag och lära känna min Andes Röst nu så att ni får kraft, styrka och vägledning i allt ni ställs inför!

När lärjungarna befann sig ensamma i båten mitt ute på det stormiga vattnet ... fick de se något som de trodde var en "vålnad"! De blev utom sig av rädsla och trodde de skulle förgås ... men då jag sa: "var ej rädda, det är jag!"... då kände de igen min Röst!